12:e Februari

Ja vad vill jag? Kanske förtydliga med detta inlägg att med förra inlägget så handlade de om normer vi vuxna sätter upp för våra barn men även att vi ska tänka efter och varför inte förändra vårt tänk. Har absolut inget att göra med min och Kathleens jul eller julfriande, det var helt underbart perfekt.
Tog endast detta med att sitta i tomtens knä som ett exempel då vi vill att våra barn ska vara duktiga samt att det är en händelse som låg nära i tiden och det pratades mycket om höger och vänster långt efter jul.
Det finns flera tillfällen vi förväntar att våra barn ska vara duktiga och skyndar på våra barn till att bli självständiga utan att kanske förstå att vi faktiskt gör tvärtom.

Just det som bloggen jag länkar till tar upp, vi skyndar våra barn att bli självständiga för att vi tror att det gör dom trygga.

XOXO

Så underbart, så sant!

Min dotter har alltid varit känslig. Även när hon var liten så var hon extremt hungrig efter närhet, hon blev även ledsen över höga ljud och snabba rörelser. Nu menar jag inte överkänslig men om någon skrek eller höjde rösten argt blev hon ledsen och började gråta. Samma var det med om ex. min bror ville leka helikopter och hissade henne upp i luften för att leka med henne blev hon helt förstörd. Kathleen har alltid varit en försiktig och känslig liten flicka. På senare tid på förskolan har hon tuffat till sig det senaste halvåret.
Det som var tråkigt och rent utsagt störande var när hon var mindre och människor påpekade hur känslig hon var och påstod att jag som mamma skämde/klemade bort henne. Förklaringen i deras ögon var att jag/vi var ju ensamma (ensamstående samt Kathleen enda barnet) och på det sättet skämt bort henne. Jag tycker/tyckt att det är ganska uppenbart att alla barn är olika, det är väl vi vuxna också? Men att man ska behöva påpeka detta för vuxna och då tillägga att vissa av dessa människor även har egna barn.
Det finns en norm som folk fått för sig att ett "duktigt" barn gråter inte, behöver inte tröstas, kan vänta på att bli tröstad, äter allt och mycket samt tycker det är HELT okej att lämnas bort till andra utan och reagera.
Jag har känt tvärtom, jag tröstar mitt barn när hon är ledsen. Sen har jag inte sprungit som en skenande flock varje gång hon ramlat, dock så var det så i början för min dotters gråtvolym var inte från denna värld så det lät som hon höll på att avlida varje gång. Men med tiden kan man ju "avläsa" barnens gråt, om det är att dom är upprörda över något litet som ramlat och stött i huvudet ex. när dom började lära sig sitta, stå och gå. Eller när hon ramlade och slog i munnen ordentligt.

Dom enda gångerna jag ångrat mig över hur jag reagerat är runt andra människor som tror sig veta det bästa för ALLA världens barn och speciellt MITT barn som JAG känner bäst. Ja hur gör man när man får barn för första gången, allt är nytt samt så är man ensamstående?!

Sen reflekterade jag över i julas att många runt om mig pratade om just tomten, "undra hur hen reagerar på tomten" . Jag hade redan då bestämt mig att näääeee OM Kathleen inte vill sitta i tomtens knä så vill hon inte. För många föräldrar uttryckte "hen var så duktig, tomten fick en kram och hen satt i tomtens knä och började inte gråta".
Vaddå är det normalt? Vi säger "Å vad du är duktig" när vi lär våra barn att gå fram till en främmande man som kommer en gång om året, ska sitta i hans knä, krama och sitta stilla i flera minuter helst jätte glad så vi vuxna får ta kort.
Allvarligt?!? Dessa normer har vi. Barnen blir belönade för ett "felfritt" beteende, dock tycker jag det är ganska stört.
Som sagt jag hade bestämt långt innan att inte lägga så stor vikt i att Kathleen skulle klara alla dessa saker ett duktigt barn förväntas att bara göra. Jag tycker att det bästa är om hon är trygg i det hon gör, samt att hon gör det HON känner för och känner sig trygg i. Jag frågade givetvis om hon ville men när hon sa nej flera gånger så var det nej och jag sa sedan du behöver inte om du inte vill.
Jag tycker min dotter reagerar på ett sunt sätt och tycker absolut inte hon är bortklemad för att hon exempelvis inte vill krama en maskerad gubbe som hon träffar en gång om året i utbyte av presenter. Eller blir ledsen när jag lämnar bort henne vare sig det är till människor hon känner eller dagis (läs förskolan). Sen som sagt bör vi ta i akt att alla barn är olika och min dotter är absolut inte sämre på något sätt bara för att hon är försiktig.
Hittade en jätte fin blogg som beskriver precis det jag känner samt har belägg för en helt del saker som många därute borde läsa, tog med en del av texten från bloggen här nedan.

"Vi tror att vi gör våra barn trygga när vi tränar dem till självständighet, men i själva verket kan utgången bli precis tvärt om! Vi måste bli bättre på att uppskatta blyga barn. Barn som är försiktiga. Barn som gråter när de blir lämnade på förskolan. Barn som vill ha sällskap när de ska somna. För det är inget fel på dem. De är inga otrygga barn. De är precis så som barn ska få vara – beroende av oss, och i nära relation med oss.

Självständiga, det blir de tidsnog ändå. 

Bara vi låter dem pröva sina vingar!"

En i taget

Det blir/blev en sen kväll för mig, har packat upp en del flyttlådor samt påsar. Nästan hela Kathleens rum är klart, gjorde i ordning det först. Hon pratar mycket om att hon vill gå hem och att vi inte bor här, därför hoppades jag på att leksaker mm. skulle få henne att känna sig lite hemma.
Badrummet är helt klart - check
Köket är halvklart, även hall och vardagsrum. Mitt rum står det mycket bröte i, blir ju så när jag försöker frilägga vissa rum så gott det går. Sen vill jag inte hänga upp för mycket på väggarna då vi ska tapetsera. Har fått tag på tapeter till Kathleens rum, vita/rosa randiga. Sen har jag ett hum om hur jag vill ha det i resten av lägenheten, skulle vilja börja nu, NU men att göra klart det :)

XOXO

Buzzy buzzy bee

Har varit helt överrumplad av allt som hänt bara på några veckor. Har besiktat lägenheten, fått det svart på vitt att vi flyttar två veckor efter besiktningen var gjord (alltså till helgen), skrivit kontrakt, examen, packa, sista dagen på praktiken, tagit examen, börjat på ny utbildning, mer packa, hålla tal i måndags, ringa runt efter ny praktikplats, varit på intervju, sökt jobb, städa, välja ut tapeter, fixa så att flytten går smidigt, tenta på fredag och flytta på lördag. Alltså det har varit vissa stunder jag känt "Hjälp jag sjunker, det är lite mycket nu". Men många saker är nu över och jag ser ljuset. Till helgen flyttar vi och då blir det lite lugnare, det roligaste kvar (ironi).
Ibland så behöver man lite medvind!
Ska bli kul att få komma ut på praktik, ska bli underbart att äntligen få en större lägenhet så som vi väntat, ska bli helt underbart att inreda min dotters rum och resten av lägenheten. Så bara det blir söndag tror jag att det blir bra, hoppas jag :)
Så det blir tunt med uppdateringar men när vi flyttat in blir det en del "före" och "efter" bilder, sånt är ju så roligt!

XOXO

Överdrivet trött

Är så sjukt jäkla trött, huvudet bultar tämligen!
Idag har jag varit i fotostudio hela dagen och bara fotat produkter som skall ut till apotek på min praktikplats. Det tar ju en hel del energi att få allt bara bra, vill lämna det bästa resultatet jag kan när jag fått egna projekt.
Sen är det sömnbrist, stress inför flytt, måste få tag i lådor, måste PACKA ned i lådorna, söka jobba, söka ny lia-plats, examen, skriva två tal, flytta (hoppas jag), ha två tal inför min nya klass och allt detta ska hända på 3 veckor. Skulle vilja snabbspola lite så jag slapp tänka på alla stressmoment just nu känner jag.
Men allt löser sig (tror jag) det brukar det göra på ett eller annat sätt!

XOXO

Skit produkter!!!!

Skulle egentligen gått och lagt mig när jag av en händelse stannade till i en av mina senaste grupper på Facebook jag gått med i. Det diskuterade farliga ämnen i shampoo, jag som PRECIS badat min dotter och nattat henne blev lite intresserad och började följa tråden. Så skrev en av tjejerna som är väl insatta att ämnet PEG-7 är starkt cancerframkallande finns vanligast i balsam, satt och tog in allt som skrevs. Sen så bara av ren nyfikenhet kollade jag på mitt balsam, fanns inget sådan ämne men en rad andra som jag inte ens vill veta vad dom gör. Sen kollade jag mitt shampoo, där fanns PEG-60. Frågade en av tjejerna och fick förklaringen att ju högre siffra av PEG ju starka cancerframkallande, finns upp mot PEG-120. När jag satt i badrummet kollade jag Kathleens shampoo balsam 2 i 1, parfymfritt, godkänt från astma och allergif. samt miljömärkt, just för att hon är känslig i huden. Där hittade jag PEG-4 och PEG-7 i Kathleens Bamse balsam spray fanns PEG-40. Tårarna bara strömmade ned för kinderna på mig, där satt jag för bara någon timma sedan och badade min nakna dotter i kemikalier som är cancerframkallande. Min dotter satt i badet tills hon blev ett russin och tar en del kallsupar, sen duschade jag av henne i en hög med kemikalier.
Jag blir så arg och upprörd fast mest ledsen. Fått små pikar av människor när jag säger att hon har eget shampoo och tvål (som jag trott var bra), eget shampo egen tvål? Men vi har två här.Det har varit för jag TROTT att det varit bättre produkter och iofs jo lite bättre men långt ifrån bra! Det är slut med det!
Nu åker det ut och jag kommer gå igenom ämnen i olika saker, vill inte utsätta mitt barn för sån skit!

Får se hur mycket jag får ihop, allt skall läggas i en påse och kastas bort!

Finns en blogg där en tjej radat upp ämnena i Pepsodent Kids, ja det tandkrämen kommer ALDRIG in i min dotters mun!!!

XOXO

GOTT NYTT ÅR!!!

Det nya året firades in med min syster och Thea, vi tog en lugn kväll då Thea hade feber. 
För vår del blev det fyrverkerierna vid hamnen, stod vid kasinot som sist vi firade nyår. Sen blev det hemåt och lägga den sista touchen på maten, som bestod av lammstek, rotfrukter, baconlindad sparris och rödvinssås. Vissa åt mer än andra ;)
Till efterrätt blev det helt vanlig glass med pekannötter i det slukade barnen på två röda. På kvällen blev det lite snacks och hallonsoda (för barnens del), herrljunga cider för mig och min syster menas vi spelade Bingo. Jag kammade hem 100kr weeehoooo, barnen somnade vi ca 21-tiden.
Blev en liten "skål" med Asti på tolvslaget sen vid halv ett låg vi i sängen, vad ska man göra när man är småbarnsförälder?!? ;)
Kathleen vaknade 9:30 en glad mamma gick då upp, vi började det nya året med sovmorgon. Jag har en bar känsla inför detta året!
Har några mål att uppnå även detta år, vi kämpar på.

XOXO