Precis så som rubriken känner jag mig. Som mitt liv försvann lika lätt som när man spolar.
Jag vet att det låter deppigt värre men jag vet också att tiden läker alla sår.
Allt hände den Fredag den 13:e Mars, allt gick så fort. En kaotisk dag för mig från morgon till kväll. Tjaffs på jobbet, tjaffs med sambon, mer tjaffs med sambon. Sen flyttade han....
Jag stod och stirra på dörren i flera minuter, kanske för att jag hoppades på att han skulle komma tillbaka vilken sekund som helst. Eller att jag försökte inbilla mig om att allt var en dröm.
Men dagarna gick och den var ingen som kom.
Dagarna segalade förbi lååångsamt och det gick upp och ned mellan oss. Från slut till inte, till flytta isär till bo ihop igen till slutligen flytta isär men vara ihop.
Jag tror varför det är så svårt att acceptera detta för mig är att det är ett konstigt steg att ta, för att rädda förhållandet. Det går liksom inte hip i mitt huvud, 1+1 blir inte längre 2.
Mitt liv känns som Hangover på liseberg som inte stannar och jag HATADE hangover! Åkte den 1gg och aldrig mer och jag blev överlycklig när det var över.
Vi får se hur det går, fortsättning följer........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar