onsdag 2 november 2011

Mammas små öron

Ja har sitter man då och försöker med 5 minuters-metoden som rekommenderades från BVC, än så länga har det bara gått 10 minuter med ILLVRÅL. Har allt försökt denna förr då har jag suttit som längst i 1 timma och 40 minuter å lyssnat på gråt, fast gått in och visat mig med 5 minuter emellan. Det har slutat med att hon skriker så hon hostar och kräks, så då har jag tagit upp henne och då har hon somnat i mina armar. Nu är hon äldre så då tänkte jag att vi försöker igen och jag säger bara snälla gud WHY? Ingen napp, hatar att åka bil, somnar inte själv, kräsen med mat, ja vissa ska då få allt och andra inget. Nu när vi/jag är en riktigt BF (bitterfitta) kan jag ju avslöja att jag bor på 3 vån utan hiss och bor i en stad där alla människor är inkompetenta att hjälpa en av eller på spårvagnen med barnvagn.

Nu.....nu så somnade hon, idag tog det bara 10-15min. OJ ja vad ska jag säga, får väl ta tillbaka lite gnäll då :) Men jag bor då kvar på samma våning och i samma stad.
Imorgon fyller ingen mindre än JAG år, vi ska ändå iväg till mammagruppen i Haga. Efter jobbet kommer pappa och min syster på lite fika, tårta mm. blir på lördag.

XOXO

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du har fått ett otroligt dåligt råd. När din dotter låg och skrek kände du säkert den där klumpen i magen, allt du ville var att ta upp och trösta din lilla älskling som så tydligt visade att hon ville ha sin mamma. Nästa gång, lita på dig själv, ta upp ditt barn. Dina instinkter skriker till dig, lyssna på dom. 5 minuters metoden är en omstridd metod som har fått mycket kritik. Även om dina intentioner är de bästa så kommer din dotter känna sig övergiven. Det är en traumatisk upplevelse för henne. De stressreaktioner som sker i hjärnan när barn lämnas att gråta är t.o.m skadliga. Fysisk närhet och tröst vid gråt är ett av de främsta grundläggande behoven hos spädbarn. Om ingen lyssnar på barnets signaler slutar hon skrika för att hon ger upp, hon har då lärt sig att det inte är någon mening att förmedla sina behov eftersom ingen lyssnar. Barnet blir otryggt och vänder sina känslor inåt istället.
Om sömnen är ett problem för er så kan jag rekommendera boken ”somna utan gråt” av Elizabeth Pantley. Men fråga dig också varför hon måste somna själv. Man får lätt intrycket av tidningar och andra föräldrar att barn ska somna själva, då har man lyckats på nått sätt. Men det mest naturliga för barnet är att få somna tryggt i din famn. Det viktigaste för små barn är anknytning, att få sina behov tillgodosedda och får tillit till sin omgivning, att föräldrarna svarar på deras signaler.
Just nu tycker du säkert att andra har fått lättare barn, men din dotter verkar vara en tjej som faktiskt kan tala om vad hon behöver och du är inte ensam. Tex så tycker många barn inte om att åka bil förrän de blir lite större, ofta i samband med byte till den mer sittande bilbarnstolen och det är lite jobbigt att ha småbarn, men om några år önskar du att du hade njutit mer och inte lyssnat så mycket på hur man borde göra saker. Så låt din dotter somna i din famn lugnt vaggandes till nån go musik och njut av bilden av hennes lugna ansikte när hon tryggt faller in i sömn. Dessa stunder är guld värda.
Du verkar vara en stark tjej som vågar stå för dina åsikter. Så lyssna inte på andra om hur din dotter borde göra, lyssna på henne och dig själv. För inspiration kan man få mycket råd, men lita aldrig blint på en metod! Kram på dig

Kikkel sa...

Tack, ibland vill man bara höra att man inte gör "fel" :)
Men det är nog bäst att lita på självkänslan många gånger!

Tack för goda råd...
Kram