torsdag 27 januari 2011

Många frågor

Jag får ju in många frågor om vad pappan till barnet är och om det inte är jobbigt att vara ensam. Och jo visst är det jobbigt att vara ensam, man saknar ju den "andre" för alla saker folk gör tillsammans när man ska skaffa barn. Det är i många punkter just med barnet, fast det var jobbigare i början än vad det är nu. Får ha rätt inställning till det hela och inte gå runt å deppa, se inte bakåt eller hur det "kunde" varit. Jag gjorde ett val, ett val jag kände att jag kunde stå för med hela hjärtat så det är det jag tänker på när folk frågar eller tanken slår mig. Men visst det finns ingen som lägger handen på min mage för att känna sparkar, ingen som förenklar min vardag genom att hjälpa mig med matkassen tex. frågar mig vad dom sa på mvc om hur barnet mår, följer med på föräldragruppen mm.
MEN nu är jag ju så lyckligt lottad att jag har en underbar familj, framför allt min pappa som frågar, mina arbetskollegor som jag inte skulle klara mig utan som frågar, berättar, tipsar, känner efter sparkar eller gnuggar min mage. Flera har frågat om jag behöver hjälp att storhandla, bära hem matkassar mm. sen finns det ju en föräldragrupp för ensamstående så jag slipper kolla på alla par som sitter och lyssnar å pussar på varandra. Jag är själv och det är alla mammor i min grupp också, därifrån utgår jag. Men i med det så ligger allt ansvar på MIG som jag tror har gjort mig medveten om mycket mer som jag annars skulle missa.
Sen var pappan är, ja det undrar jag med! Men vi kan ju förkorta ned det att han finns inte med i bilden...

XOXO

2 kommentarer:

Malin sa...

även om man har pappan hos sig så är det inte alltid en dans på rosor. När jag väntade Kajsa så var det jag och Anton som låg och tittade i boken om att vara gravid. han och jag låg ofta o pratade han kunde börja massera mina fötter på kvällarna i sängen och var fanns pappan nja i soffan vid tv-spelet eller vid datorspelet. Jag kände mig ofta väldigt ensam så man märkte hur lite han brydde sig då. Så det är inte alltid så bra även om man är två. Då slipper man bli så besviken om inte annat, när man redan från början vetat om att man är ensam.

Du är en stark tjej och du kommer bli en jätte fin mamma, det är jag helt säker på : )

Kikkel sa...

Nä men Malin du kan inte skriva sånt här! Jag sitter ju här och stor bölar nästan ju...jäkla hormoner.

Men du har väl rätt inte alltid perfekt även om man är två, du är så klok och en underbar mamma du med. Tack söta du :)