Scary stuff

När andra tjejer/kvinnor pratat om att det är jobbigt att vara gravid så är det kanske inget man riktigt förstår. Eller så pratar "man" inte om det och allt ska vara så perfekt och alla ska vara så jävla lyckliga, vill belysa den sidan för den tror jag inte existerar så ofta tyvärr. Det är så mycket i kroppen som händer att det är helt OMÖJLIGT att förstå, kan ju inte säga så mycket om förlossningen än eftersom jag inte gått igenom den delen än. Men det VET man kommer göra ont, ont så in åt heeel****. Men varför berättar ingen om själva graviditeten och all skit du måste gå igenom för att komma fram till mål?!? Ja visst resultatet blir underbart men snälla vissa dagar känns det som om man ska stupa innan mållinjen. Det är helt sjukt vad ens kropp, känslor, hormoner ja jag vet inte allt, som spelar en spratt. Känner att väldigt liten del av graviditeten är MYSIG och nu är jag inte bitter (för tro mig det är man en stor del också) jag är ärlig. Min första chock var väl att jag inte kom i kläderna och ja jag visste att man ökar i vikt. Men känslan är inte rolig och jag som mådde så illa innan jag var gravid när kläderna satt dåligt eller jag inte fick på mig dom. Sen blir du sån där att inget passar och bara vill sätta dig ned och grina slita av dig kläderna och skrika -Jag tänker inte gå ut som en liten unge. Sen inse på riktigt att inget passar för du är en flodhäst! Och du blir STÖRRE! Du inser det på riktigt när du inte ser eller kan nudda fötterna längre och böjer dig ned som om du bajsat på dig. Ska vi se vad det finns för mer saker som ingen vill prata om eller vågar.....
*Tycker du om att må illa? Testa vara det i 10 veckor konstant från det du vaknar tills du lägger dig.
*Du blir ofräsch, du svettas som en gris in emellan och vill bara i duschen.
*Nu kommer vi till duschen, armarna blir inte LÄNGRE när du är gravid försök du nå på alla ställen du gjorde innan. Smidig som ett kylskåp beskriver en gravid kvinnas vardag.
*Säg aldrig att du är trött fören du har varit gravid, inget skämt det är sjukt!
*Den ofräscha biten som jag inte behöver bry mig om nu när jag är själv. Men du blir som en gasverk hoppas du känner dig trygg med killen för att du rapar och fiser hela tiden.
*Oroar dig för allt först kommer missfalls tankarna fram till v 12 men dom fortsätter för det kan hända senare också. Sen kan ju barnet dö i magen, efter det då jo spädbarnsdöd, när barnet växer upp hur ska jag kunna vara där 110% och se till att inget händer?!?
*Mardrömmar om sjuuuka saker mina har handlat mest om att jag föder min dotter med fiskhuvud, eller muskelsjukdom.
*Blivit rädd för ljud i tvättstugan, är dörren låst?, mörkrädd.
*Tankar om hur det kommer bli sen, kommer jag känna mitt barn? Älska det? Hur långt tid tar det att lära känna det? Har jag gjort rätt val?
*Gråta är en del av vardagen spelar ingen roll när, om vad. Sen efter det så gråter du lite till.
*Det är tungt att bära, du bär på ett barn. Ditt bäcken LUCKRAS upp och blir mjukare inför förlossningen menas du ska bära ditt barn och din rygg känns som den ska gå av.

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter för dessa är bara en del och då har jag inte svullnat upp, fått klåda, halsbränna, känselbortfall, förstoppning ect. Så ärligt vissa dagar vill du inte gå upp ur sängen överhuvudtaget! Vissa har säkert en underbar graviditet och en underbar förlossning, kommer hem och ALLT bara funkar så jävla bra. Men jag tror inte att det är många procent. Så ta detta som gnäll men jag är trött på att ha bölfestivaler som övergår i en lipcermoni, jag vill bara föda barn och bli av med alla dessa "åkommor" och hormoner. Börja njuta av det lilla underverk som ligger i magen och som jag har väntat på, framför allt KÄMPAT för i 9 månader för att få träffa. För i slutändan är det ju värt det och du kan fråga vilken mamma som helst men jag skulle gjort det 1000gg om för min dotter och jag har aldrig ens sett henne, det säger en hel del.


XOXO