Nu har jag varvat ned och snart är det dags för sängen, kollade lillfia idag och hon har vänt sig. Hon har legat "rätt" nu varje gång vi kollat men NU så har hon vänt sig, hoppas hon lägger sig rätt snart så man slipper med ett vändningsförsök har hört att det känns VÄDLIGT obehagligt. Men hon var normalstor, undra hur stort det är :) och allt annat var perfekt. Efter det så var det nagelstudion för att göra naglar på Anna, skönt när det tänds ett ljus varje gång. Förhoppningsvis kan man lägga det bakom sig och bara vara gravid men det är viktigt att jag blir klar innan. Kan jag få mitt diplom och bli utbildad nagelteknolog, skam den som ger sig! Nu har jag så där skönt jävla ont i axlarna och ryggen så det blir till att vila, bara tvättstugan imorgon. Hade tänkt försöka att gå på vattengympa eller bada i varmvattenbassängerna innan tvätten och bara ta det lugnt.
XOXO
2 kommentarer:
hej!
kanske en känslig fråga, hur kommer det sig att pappan inte finns med i bilden? vill han inte?
är lite nyfiken på eran historia =)
kan förstå att det är tufft för dig att vara gravid ensam!
Nej inte känslig längre, i början var det jobbigt men efter 8 månader så har jag vant mig tyvärr får man väl säga.
Pappan och jag var inte ihop för tillfället när jag blev gravid. Det finns mycket som hänt innan detta som jag tycker är lite personligt att skriva ut på bloggen. Plus att han hotar med en rättstvist i domstol när barnet är fött så det är onödigt och sitta och babbla om för mycket detaljer.
Det var i alla fall mitt beslut om att behålla barnet, då han var emot detta. Har varit många vändor under dessa månader ena stunden vill han vara delaktig andra vill han inte veta av barnet eller stå som pappa, sen ska han ansöka om ENSAM vårdnad.
Att vara gravid och ensamstående redan från början är tufft ur den aspekten att du faktiskt inte kan vända dig om i sängen och säga känn här nu sparkar hon igen eller dela andra saker som händer längst graviditeten. Mycket tar jag upp i bloggen för att få ur mig det andra saker väljer jag och ta med vänner och familj eller föräldragruppen som bara består av ensamstående mammor precis som jag. Men det som har varit mest slitsamt är ju bråken med fadern som har varit väldigt hotfulla från tid till tid. Man är starkare än vad man tror i slutändan plus att den här lilla ger mig otrolig energi och glöd att kämpa vidare :)
Skicka en kommentar