12:e April 2011
Jag hade fått för mig några dagar innan att jag ville vara själv under snittet, fast när jag skulle gå och lägga mig blev jag RIKTIGT nervös. Min syster hade sagt att jag fick ringa på natten eller på morgonen om jag ångrade mig, då hon jobbade natt. Det gjorde jag klockan fem på morgonen ringde jag henne på jobbet -Jag vill ha med dig ändå, jag har ångrat mig. Kändes som mitt hjärta gjorde volter om och om igen blandat med hjärtklappning :) Sen var jag tvungen att in i duschen för sista operationsduschen, jag som HATAR att duscha på morgonen men men vad ska man göra. Satte mig i en taxi och åkte in till Mölndals sjukhus fick en jätte söt barnmorska som var så himla lugna/förstående/empatisk, så jag är himla nöjd. Först gjorde dom ett ultraljud för att se att hon låg fel, för om hon hade vänt sig rätt med huvudet nedåt så hade man avbokat tiden och jag hade fått gått hem och inväntat vanlig/vaginalförlossning. Just då var jag glad att hon fortfarande låg fel, det tar ett tag att ställa in sig mentalt. I början var jag inställd på vanlig förlossning ville verkligen INTE göra ett kejsarsnitt men när man får veta att det är de som kommer ske tar det ett tag för huvudet och kroppen att hänga med. När man väl fått ett datum vill man ju inte att det ska ändras när man äntligen ska få träffa sitt lilla mys inne i magen.
Hon låg i alla fall fel och sedan tryckte dom å klämde, det kom in en till barnmorska som inte var lika finkänslig som min var. Ja sa att jag var lite känslig på magen och fick tillbaka -Man kan inte vara känslig när man är gravid och har en barnmorska på magen. Ja orkade inte ens kommentera det var ju ändå dagen då jag skulle få se min dotter men jag tänkte desto mera :)
Efter allt klämmande var det en till av mina favoriter som stod på tur urinkatetern, fast kan ju erkänna att första dygnet uppskattade jag att jag hade den. Jag fick tassa in i operationssalen och hälsa på alla möjliga människor so
m skulle vara med, fick en narkosläkare som var grek (ironiskt nog) kunde såjäkla dålig svenska så jag log lite å sa du kan få ta allt på engelska. Så det blev en ryggbedövning och genomgång av ingreppet på engelska men vad gör man inte, kände att jag skulle kunna vara trevlig mot vem som helst jag skulle ju när som bli mamma. Fast han var väldigt trevlig och det var resten av personalen också, ryggbedövningen var dock mindre trevlig. Kom på när jag satt där på opererationsbordet och dinglade med benen att jag inte tänk på bedövningen alls, tänk om den gör ont?! Så klart en till sak att oroa sig för, så jag frågade lite lättsamt om det gör väldigt ont, fick ett halv klart svar om att det känns men jag måste sitta super stilla. Å ja det gjorde ont, inte första gången han stack det kunde jag stått ut med men när man sticker fel och får sticka tre gånger på samma ställa. Då började jag faktiskt gråta, så där satt jag och kramade kudden jag fått i knät och min systers hand och då å då torkade hon mina tårar och min näsa så jag kunde andas in syrgas. Till slut la han lite lokalbedövning och stack denna gången rätt, nästan med en gång kände jag hur benen "somnade", så då var det att slänga sig upp på bordet innan det var för sent. För att få bedövningen att ta där man vill tippar man bordet fram och tillbaka, på något konstigt sätt rinner bedövningen nedåt (fråga mig inte hur det funkar). Men där låg jag med fötterna i vädret och var livrädd att dom skulle börja skära innan bedövningen tagit, givetvis kollade dom de ordentligt med en kylspray. Tydligen går kyla och smärta på samma nervbana så man känner beröring och att dom tar i en men smärtan känner man inte. Därför jag nästan med lite panik i rösten försökte förklara för dom att jag kände att dom tog i mig, var så rädd att dom missuppfattade och sätter skalpellen i magen på mig. Då fick jag det förklarat för mig så bra, sen stod dom och tjuvnöp mig i magen och frågade om jag hade känt något. Hade jag ju inte så då satte man igång och hängde upp sterila dukar, koppla dropp, satte en extra nål. Sandra tittade upp några gånger över den sterila duken och berätta hur långt dom hade kommit. Första gången hon ställde sig upp hade dom precis lagt snittet och då satte hon sig ned väldigt snabbt men sen var det skönt att få små uppdateringar om hur långt dom kommit, svårt att föreställa sig bara när min syster säger snart är hon ute ja halvvägs i alla fall. Halvvägs frågar jag, ja rumpan är ute med huvu
det är fortfarande inne i din mage. Bara en sådan sak är lite svårt att fatta när du ligger där lite halvdåsig eftersom man får bedövning och morfin, sen händer det så mycket runt omkring en så man är inte riktigt klar i huvudet. Men när det var dags så sa dom -Nu är hon snart ute och min barnmorska viskade nu är du snart mamma. Då kom det en tår från både mig och moster, eller ja jag grinade jag erkänner det var mer än EN tår :)Jag drog in ett djup andetag när jag fick upp henne en snabb sväng på bröstet innan navelsträngen skulle klippas och tvätta av henne, det var väl kanske inte den trevligaste doften jag känt haha meeen hon var där i alla fall och jag fick krama henne (men en arm/hand). Sen så klippte moster navelsträngen och efter en liten stund, som kändes som några få sekunder så låg hon på mitt bröst så gott det gick med alla sladdar, dropp och allt man var uppkopplat till. Så från dom la bedövningen 8:37 tills hon var ute 8:59 så hann dom alla dessa saker. Helt fantastiskt!!! Sen tog det ett tag faktiskt att sy ihop så då fick jag ju ha henne en stund, sen var det ner till UVA (uppvaket). Då fick min syster klä av sig lite och ha henne hud mot hud menas jag vilade och försökte få tillbaka känseln i benen. Första timmen eller två gick väldigt lätt men sista timman eller den extra timman jag fick ligga kvar för att dom segade kändes tung, var lite irriterad där i slutet när dom LOVAT mig att få åka upp om 30min och så tar det 2 timmar. Fast när jag såg personalen från avdelningen så försvann det direkt för jag visste att det bara minuter från att jag skulle få träffa min dotter. Och det är som alla säger man blir helt tagen och kan knappt sluta titta på dom små eller varken släppa dom, det har jag inte gjort heller hon är tätt, TÄTT omkring mig jämnt!
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar